Hur skyddar bönen från synd?

HUR SKYDDAR BÖNEN MÄNNISKAN FRÅN SYND?

Först och främst bör man inse att för en människa att avstå från synder bör man huvudsakligen minnas Gud och Tron. Den som glömmer Gud kommer inte reflektera över hennes handlingar och karaktär och för att tillfredsställa ens begär kommer man inte tänka på några gränser. Motsatsen till detta är att Guds erinran skyddar oss från sensuella begär. Hågkomsten om att Gud är den Allvetande om våra små och stora handlingar och vad vi än tänker, Han är Allvetande.

För att kontrollera otillåtna begär är den naturliga och raka vägen hågkomsten av Gud, veta de goda människornas ställning, hågkomma syndarnas kommande straff och hågkomma belöningen som tillges till de som fullföljer de Gudomliga budorden.

Denna heliga Koranen beskriver de goda människorna på detta sätt:

”Av dem, vilkas tankar varken handel eller köpenskap kan avvända från åkallan av Gud och förrättandet av bönen och plikten att hjälpa de behövande” (Den heliga Koranen 24:37)

De troendes mästare, Imam Ali(A) gav en speciell betydelse för Guds erinran och säger följande:

”Gud den Storslagne har skapat ljus hos Hans dyrkares hjärtan och tack vare dess lyster kommer deras öron att lyssna och ögon börjar skåda och de lämnar hat och illvilja och lyder Hans befallningar.” (Nahjul Balagha, Sermon 222)

Imam Ali(A) nämnde i dessa meningar att “glömska” är en själslig sjukdom och att dövhet och blindhet gör människan rebellisk, stridsgalen, grälsjuk och fientlig gentemot den sanna och rätta vägen. Motsatsen till detta är Guds erinran din egenskap som låter ditt hjärta lyssna och upplysas, som framkallar en kontroll över de sensuella begären.

Baserat på det ovannämnda är den som är glömsk om Guds belöningar och straff likt den blinde och döve som rider en otränad häst. Säkerligen kommer hästen att stöta samman med stenar och falla i en grop, men de människor som är vakna och deras hjärtan fulla med Guds erinran kommer noggrant observera resultatet av deras handlingar. De lyssnar till sanningen med stor uppmärksamhet och kontrollera deras sensuella begär genom att hågkomma den Allsmäktige.

Imam Baqir(A) tilltalar en av hans följeslagar följande:

”Hågkom alltid Gud då Hans erinran är ett hinder mellan en person och en orättmätig handling.” (Biharul Anwar, Vol. 1, p. 486)

Asbagh ibn Nubata återberättar att Imam Ali(A) sade följande:

”Hågkom Gud under två situationer; under sorg och när du är på väg att begå en liten synd och att minnas Gud i stunder vid synd är viktigare då Hans erinran är en barriär mellan människan och synden.”

Det är uppenbart att det finns olika nivåer av Guds hågkomst och de är aldrig lika. Ibland når en människa en sådan nivå att den försäkrar människan från att begå synd och på grund av det faller det naturligt att omöjligt bli involverad i synd. Det är dessa människor som hågkommer Gud med ett fridfullt hjärta, vaket hjärta, upplysta ögonen, hörande öronen och hörsam själ.

Mestadels av människorna erinrar Gud i ett mellanstadium. Exempelvis finns det människor som begår några synder, men skulle aldrig spilla någon annans blod eller lägga beslag på föräldralösa barns egendom eller förtala andra eftersom de är medvetna om att straffet bakom deras synder är allvarlig och deras inre hindrar de från dessa synder.

Ibland är vår hågkomst av Gud så obetydlig att den endast kan urskiljas genom att vi väljer att avstå från synd. De starkare faktorerna gör dess förutsättning (hågkomsten) blir effektlös många gånger. Men om Guds erinran även används när den är svag och bristfällig, kommer den skydda personen från många synder.

Bönen är källan för Guds hågkomst.

En av Bönens hemligheter är att den förankrar Guds hågkomst hos människan och Koranen säger själv att det är ett av Bönens syfte:

”Dyrka Mig därför och förrätta bönen för att minnas Mig!” (Den heliga Koranen, 20:14)

Det är uppenbart att bön är en dyrkan och bör uträttas med avsikten att söka närhet till Gud, vilket därför blir en naturlig anledning till Guds erinran.

En bedjande person uttalar med tungan dessa meningar vilket gör henne uppmärksam på Gud och det är källan till Hans hågkomst. Exempelvis i Surah Hamd (första kapitlet) som vi reciterar i varje bön, prisar vi Gud och Hans egenskaper och nämner efter det de olika sorters tjänare i Hans heliga rike och det är samma för övriga reciteringar i bönerna.

Bönens effekt på vår själ är den som gör den starkare och låter oss minnas Gud och denna hågkomst har olika stadier som vi nämnde tidigare. De människor som inte avstår från många synder och är oförsiktiga kommer inte minnas Gud på grund av synderna.

Med andra ord så innebär inte Koranens yttrande ”Bönen skyddar människan från synd” att personen som ber blir immun mot synd, utan det innebär att den [bönen] blir grunden för Guds hågkomst och kommer även vända en människas uppmärksamhet gentemot Gud och den naturliga effekten av denna sorts hågkomst skapar en sorts anda i dyrkan och avhåller henne från synder. Men det är även möjligt att ifall en person är mindre uppmärksam mot Gud, kommer andra faktorer att avlägsna den spirituella effekten.

Sammanfattningen av denna diskussion är att ifall bönen är utförd på ett korrekt sätt, kommer den påverka personen så att hon motstår synder. Ibland är denna effekt stark och ibland är den svag och variationerna finns på grund av skillnaderna i synder och skillnader i böner. När en bön är uträttad med ödmjukhet och perfektion kommer hennes förberedelse och behärskning inför synder vara starkare.

Bönerna hos dem som ber stoppar de praktiskt sätt från synder och samtidigt hjälper att motstå andra synder eftersom dyrkaren inte har andra alternativ för att då hennes bön ska bli rätt och acceptabel, måste hon avstå från många synder. Exempelvis är ett av bönens villkor att dessa saker som är nödvändiga i bönen bör vara giltiga. Detta gör att dyrkaren överger många saker, eftersom det är väldigt svårt för en person som ber att försäkrar sig om sakerna som krävs för bönen är giltiga och sedan inte är orolig för andra sakers rättmätighet.

Från vad som sagts ovan är det bevisat att de som inte ber, som ett resultat av icke-uträttande av bön också misslyckas med att utföra övriga handlingar såsom fastan, Hajj (pilgrimsfärd till Mecka), Khums (1/5 skatten) och Zakat (religiös skatt). De särskiljer inte mellan Halal (tillåtet) och Haram (förbjudet), rent och orent. Medan de som åtminstone ber, avstår från några synder och de som utför denna dyrkan på ett mycket bättre och perfekt sätt kommer avstå från mestadel av synderna eller alla.

I korthet så har bönen en förberedande effekt på människan som ber, oavsett om effekten är grundlig eller svag, det beror på bönens uträttande och på dess sort och anda.